Den Gåtfulla Duvan flyger hem
Efter nio dagar och nätter av feberyra
min kropp och Mitt sinne började förfalla.
Tvivel och ånger började i Mig pyra,
hade Jag verkligen ägt Guds ord, o Allah?
Hade Jag blott kunnat stiga upp ur Min bädd,
i den mörkaste vrå Jag gömt Mig i Min skräck.
O, för döden var Jag på intet sätt beredd,
då nådde Mig från Ljusets Ocean en bäck.
Det heliga ljuset störde inte Mina ögon,
febern var borta när Jag lämnade Min säng, min kropp,
och med raska steg gick uppför Karmel.
Jag fick då se en Vän i Tron, upplyst, varm
leende komma emot mig i vit klädnad och grön turban,
en av Gud älskad man av mitt eger folk
utan en skråma av de kulor som sargat Hans kropp.
Vem hade Jag förväntat Mig att möta,
om inte Honom?
Och Han omfamnade Mig, och Han höll Sig till Mig.
Jag omtalade för Honom Mitt uppdrag.
och Han visade Mig vad Jag gjort i Babylons land
och Han visade Mig vad Jag gjort i turkarnas land
och Han visade Mig vad Jag gjort i Guds Sons land.
Jag gjorde Honom till Min förtrogne
och Jag varnade Honom för kungarna och stormännen
och Jag varnade Honom för dem som ville slita Tron i bitar
och Jag varnade Honom för dem som avskydde Enheten.
Men Han omfamnade Mig och sade till Mig:
”Vet Du inte att Du är i Den Beståendes hus?”
”Vet Du inte att Du är i Helarens hus?”
”Vet Du inte att Du är i Skaparens hus?”
”Vakna och stå upp ur Din sömn och lyssna!
Betvivlar Du att Du är Guds andliga spegel,
Du som har tagit namnet Den Förorättade?
Betrakta Ditt slaveri och glöm då inte Vem det är Du tjänat!
Glöm inte Vem som givit Dig Din Härlighets klädnad
och att Ditt namn kommer att lysa i all evighet!
Det heliga ljuset blev än mer intensivt, och Jag mottog ett brev.
Det flög som en örn, fåglarnas konung , och blev helt och hållet till Ord.
Dess dånande röst fick Mig att vakna och stå upp ur Min sömn:
”Jag är Gud, ingen annan fanns, finns eller skall finnas.
Gud är Jag och ingen var, är eller skall bli Min like.
Jag skapade, skapar och skall skapa av kärlek
människan med Min andliga avbild inpräglad.
Jag berättar i förväg vad som skall ske,
Jag förutsäger det som ännu inte hänt.
Jag säger: Mina planer står fast,
allt Jag vill det gör Jag. Jag är Gud.
Sade Jag inte till Jesaja och de andra profeterna
att alla folk på jorden skall Jag samla och ena?
Sade Jag inte att Jag skulle kalla på en fågel från öster,
en man som genomför Min plan?
Det jag har sagt har Jag nu låtit ske.”
Han sade: “Du, som var den Gåtfulla Duvan
och sedan blev Klarhetens Näktergal,
det är dags att lämna Din jordiska boning.”
Jag gick in i Ljuset,
Möttes av en vän, en Port,
en av Gud älskad man,
av österns folk arkebuserad.
Han sade med mild stämma:
”Herrens Härlighet har kommit hem!”
Etiketter Allah, Bahji, Carmel, död, döden, duva, Gud, Haifa, himlen, himmel, Iran, Israel, Karmel, kärlek, ljus, näktergal, Persien, profet, skapelsen
