“Sök sanningen. Sanningen skall göra er fria.” Sålunda skall vi se sanningen i alla religioner, ty sanningen finns 1 alla och sanningen är en! (’Abdu’l-Bahá, (1844 – 1921))
Idén med en svartsjuk, vrångsint och oberäknelig gud som straffar människorna för deras olydnad – är tyvärr en vrångbild i huvudfårorna i religionerna Judendom, Kristendom och Islam, och som kanske även Baha’i riskerar att hamna i. I samtliga fall är det människor som i efterhand förgripit sig på gudsmanifestationer som Moses, Jesus och Muhammed genom att förvanska Deras texter så att de skulle passa samhällets eller politikens syften. Endast mystikerna i dessa religioner –- Kabbala bland judarna, Gnostikerna bland de kristna, Sufi-ordnarna bland muslimerna och Bahá’u'lláhs mystiska skrifter bland baha’ierna har försökt stå emot vrångbilderna av Gud och Hans profeter.
Inte, inte inte kan väl Gud ha sagt följande till Moses:
“Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.”
Men det har Han, enligt någon lag som någon ivrig skribent långt i efterhand petat in i Moseböckerna. Men lugna! Vad få känner till är att det inte är Gud dessa texter handlar om. De beskriver snarare mänskliga egenskaper. Vad få känner till är att enligt Kabbala inom judendomen är inte Bibelns skapargud Gud. Till skillnad från Moseböckernas gudsbeskrivning är den högsta och enda Guden fullständigt dold och obeskrivlig. Men Kabbala talar ingalunda om två gudar.
Den dolda guden kallas En-Sof (Den Utan Slut). En-Sof ger sjg främst till kännkänna geom 10 Utstrålningar, (Sefirot). Dessa utstrålningar fungerar som bryggor mellan En-Sof och det universum vi kan uppleva med våra sinnen. Universum skapades alltså av Utstrålningar som En-Sof gav upphov till. Meningen var att Sefirot skulle ha inrymts i tio kärl. I samband med universums skapelse förstördes sex av dessa tio kärl. Genom denna olycka spreds dessa utstrålningar i universum som skärvor Om detta inte hade skett skulle vi idag inte ha behövt stå ut med vår ofullständiga värld, med ondska, smärta och lidande. Vad få känner till är att den som kallas Gud i större delen av Gamla Testamentet, dvs. den vi känner som den svartsjuke och grymme Jahve, inte alls är någon Gud. Jahve är blott en av dessa skapande Utstrålningar som inte fungerar. Vad få känner till är att människans mål är att inse att Gud är En-Sof och att Gud och människan måste samla ihop skärvorna och laga de spruckna kärlen.
I Nya Testamentet har vi Jesus lära om förlåtelse och kärlek. Det slutar storstilat med att Han till och med dör på korset för att ta på Sig våra synder. Sedan förstör man hela denna underbara lära och omvandlar den till Läran om Jesus. Den ondskefulla Uppenbarelseboken har placerats allra sist i Bibeln. Uppenbarelseboken innehåller en helt ny lära som inte har någonting med Jesus Kristus budskap att göra. För plötsligt har en figur som heter Satan eller Antikrist makt nog att ta över jorden och mänskligheten för en tid. Och efter denna tid ska vi slitas upp ur våra gravar och dömas — vissa till tortyr i evighet. Det stämmer inte. Ta bort Uppenbarelseboken ur Bibeln — för den är bara en källa för skräckfilmer och djävulssekter.
Både Muhammeds liv och Koranen har drabbats av metervis med tolkningar. Annars kan man inte förstå Koranen, har de lärda hävdat. De förstår inte att Koranen är poesi, att det är meningen att orden ska dansa in i våra hjärtan. Ordet talar till våra själar, inte till våra hjärnor. Om man läser Koranen som prosa måste man säkert tolka den. Och då blir det fel, mycket fel, på många ställen. Då blir det krig och splittring i stället för den ENHET Koranen talar om. Det är inte svårt ens för den oerfarne att läsa Koranen som Guds poesi, men vill man inte så vill man inte.
Etiketter Antikrist, BAHAI, Bahá'u'lláh, Bibeln, En-Sof, förfalskning, förvrängning, Gamla Testamentet, Gud, Jesus, Kabbala, Koranen, Muhammed, mystik, Nya Testamentet, Satan, Sefirot, skapelsen, Uppenbarelseboken
